mainstreamalternativ

Igår började jag träna på mina nya paradrätt: norrländsk chili. Det blev gott om än inte perfekt. Men det är bra för det betyder att jag måste jobba på att förbättra rätten.

(om du inte vet så är chili typ den "äkta" varianten av chili con carne som vi alla svenssons äter. Men godare..)

I jobbet träffar jag många barn. Nästan varje dag har vi ett eller flera inbokade lånebesök av skolklasser, från förskolan till sjätte åk 6. Högstadieklasserna kommer o går lite mer oregelbundet och ouppstyrt. Det är korta men intensiva möten och man är alltid lite extra kaffesugen när de är på utgång. De är som stormvindar, man blir trött av dem samtidigt som det är jäkligt uppfriskande! Det är så himla roligt att få lära känna dem och ha just så bra samtal som man kan ha med en åttaåring. Men försök att samtala med fem åttaåringar!

Jag börjar tro att mitt hus är något slags boende egentligen, för de lite svagsinta ni vet. Jag har knappt träffat någon som frivilligt hälsar när vi möts i trappuppgången. De tittar inte i ögonen och trycker sig mot väggen när vi går förbi varandra. Ja i princip iaf. Jag har aldrig varit med om såna här grannar tidigare! Jag har haft några riktigt odrägliga grannar men mest bara lagomt trevliga. Jag har absolut inga förväntningar på att vi ska bli bästisar och dricka kaffe tillsammans, men är det mycket begärt att vi kommer till en punkt när man åtminstonde "lerhälsar" när vi ser varandra på Ica? En av grannarna tackade inte ens när jag höll upp dörren för honom.... vad är problemet?! Jag börjar nästan bli nojig över att det är något fel på mig, ser jag arg ut? Luktar jag? Eller är det som i Inception? Är jag en galen Leo di Caprio utan insikt. Hör jag också hemma på det här boendet?

jag kan tänka mig att ni tror att jag alltid är sur eller förbannad, och ofta är det nog så också!


men inte när jag
sitter o kollar klipp efter klipp på youtube, sökandes efter nån fantastisk cover som jag ännu inte sett/hört
lyckas steka plättar utan att de går sönder
dricker kaffe ur pappmugg och glor på människor
slutar litelite tidigare och cyklar hem i finväder och känner mig fri!

fördriver denna snöstormslördag med att kolla hocky och fundera över hur balkongen ska se ut i sommar. Just nu känns det inte som någon större brådska, men det är roligt att fantisera om rosévin och de där ljumma kvällarna.

Den här balkongen har en annan form än min gamla (ganska fyrkantig) och är öppen ut mot min härliga utsikt (Ica och Ängens parkering + cykelväg.) Mitt gamla bord får inte plats här, men med bara två stolar blir det jäkligt tomt och betongigt. När man googlar balkonger får man mest fram jätteterasser från nåt stockholmstak, och östermalmslooken är svår att överföra till min lilla fyrkant. Och kanske vill jag inte heller. Men jag kan iaf fundera på vad sommarens färgkombination blir på blommorna. Förra året körde jag missmatchen rött och rosa. Året innan rött, vitt och blått. Fråga mig inte hur jag minns detta!

Det enda dryga med detta, nästan, eviga solljus är den gnagande känslan av att jag borde göra något vettigt/roligt/nyttigt när jag egentligen bara vill ligga inne, kolla på Game of thrones och eventuellt måla naglarna i nån påskig färg.

Jag har blivit så gammal (och präktig?) att jag får dåligt samvete över denna önskan för man borde ju hitta på någonting. Typ träna/storhandla/skaka mattor/promenera osv osv. Är det de sociala mediernas fel? Känslan av att man borde göra någonting, jämt. Eller har den alltid funnit hos människor? Kanske så länge fritid funnits, egentligen kanske man borde vara amerikan och jobba jämt med sina tre olika jobb. Nej, nu svamlar jag. Det jag ville säga är att jag har lite tråkigt, men vet inte om jag riktigt ids ändra på det.

tur man inte är nån storbloggare som t.ex. underbaraclara som blir grundligt utskälld av sina läsare när hon tar ledigt nån dag. Jag vet inte vad jag skulle råkat ut för då? Brevbomb? =)




Vad nytt? Jag är i flyttartagen och många av mina tankar cirklar kring det just nu. Fick mycket inspiration efter att ha besökt två fina hem under nyårshelgen. Mitt största dilemma är hur jag ska förvara mina böcker, har några ideér kring vad som skulle vara snyggt och praktiskt men också ekonomiskt genomförbart. Jag (som alla andra vänsterakademikermedelklass) gillar ju stringhyllorna, men då skulle jag helst vilja ha en golvvariant, men de är hiskeligt dyra och omöjliga att köpa second-hand. Jag tycker också om nätta 60-tals bokhyllor i teak. Men det som gör mig tveksam till teaken (och stringhyllorna) är att de känns så uppenbara. Som ni antagligen vet är allt jag äger och har ärvt eller loppisköpt, jag har mycket gamla grejer helt enkelt. Och jag tycker det blir lite tråkigt när det ser ut som att man bor i nån utställningsmonter, typ lika tråkigt som han som köpte ett ikeavardagsrum. Visst, det kan vara jättesnyggt, absolut, men det är inte så jag vill ha det hemma hos mig. Så teakhyllan går nog bort. Ett annat alternativ är ju Billy-hyllorna, de är ju klassiska, men ändå känner jag inte riktigt peppen (ja, vilken jävla i-landsmänniska jag ÄR!) Något som jag däremot börjar peppa för: konsolhyllor. Jag tror det kan bli fantastiskt! Superenkelt, nästan minimalistiskt. Bara böcker och en o annan pryl som syns, själva hyllan blir nästan osynlig. Och av alla alternativ är det förmodligen det billigaste.

Vad tror ni?

Har egentligen aldrig funderat särskilt mycket på det där med päls. Inte varit särskilt för men inte heller aktivt emot. Förrän jag var på Myrorna förra veckan och råkade ta i en riktig rävboa. Fy fan, jag bokstavligen hoppade bakåt och fick rysningar i hela kroppen. Vackra, lekfulla, luriga rävar ska inte hänga kring någons hals.

Be mig inte förklara hur jag hittade den här, men det är ju bara för bra för att inte publiceras!




http://www.opic.com/sv/offentlig-upphandling/Redaktionellt/Upphandling-jannice-ny-saljledare/

I ett annat liv, inte för så länge sen var jag radiostjärna:


Innan första sändningen av Kaffe på fat. Jag kan avslöja att jag var sjukt nervös och att det inte bara var fruktsoda i den där flaskan..



Vår sjukt snygga poster, designad av Helena Andersson. Foto och bakning(?) av Josefin Öberg.




Med Kaffe på fat började även min dj-karriär, här på NH. Radiobossarna hjälpte oss med tekniken, det vav första gången vi stod bakom ett dj-bås och inte framför som annars var en mer vanlig syn.



Jag och Maja delade med oss av vår fantastiska musiksmak! Observera min Dorotea/pistvakt-tröja som var hetaste modet då.



I sändning!



Tack Josefin för att du envisades med att driva ett random fyllesnack till verklighet. Det ledde till min första riktiga hobby och många nya erfarenheter. Allt från att bli intervjuad av VK, radiofester i källare, möten med radiogubbar, dygnetrunt-sändningar, till att träffa nya bekantskaper som Daniel, trollet, Martina m.fl.

bland det absolut snyggaste som finns är en enkel grå munkjacka. I die nästan så snyggt det är. Det behövs liksom inte så mycket mer.

Jag sov väldigt oroligt i natt, vaknade kl 2, kl 4 och tio över 5. Däremellan drömde jag världens skummaste dröm! Jag hade blivit (oskyldigt) inblandad i nån slags maffiauppgörelse, och jag stod med en bil jag var tvungen att bli av med på något vis. Frågan var om jag skulle elda upp den, eller bara lämna den nånstans. Om den brann upp skulle den ju vara "borta" men branden skulle kunna väcka uppmärksamhet. Vet inte om jag lyckades lösa problemet. Maffiadrömmar är inte vanligt för min del, jag brukar ju vanligtvis drömma fantasy.

ett väldigt tacksamt syprojekt: buffar. Lika billigt som att loppishandla (skulle ev kunna kompineras med loppis genom att köpa stuvbitar på t.ex. Kupan då man inte behöver så stora tygbitar), enkelt att göra då man bara behöver kunna klippa och sy raksöm/sicksack. Raksöm funkar på buffar, trots att det är trikå, eftersom tyget bara ska sitta ihop (om ni förstår vad jag menar.) Det enda som krävs, vilket är nog så svårt, är att komma sig för. Men när man väl gör det tar det typ en kvart.

Mått: ca 30 cm på "höjden"+ bredden på ditt huvud. Sy en cylinder med raksöm. Sick-sacka kanterna. Klart!

Jag vet inte om det finns nåt mer själlöst än fabriksbakad tigerkaka, det är det sorgligaste som finns! Något som ska vara så fantastiskt gott och frestande. Köpta sockerkakor/tigerkakor är som artificiell banan-, melon- el körsbärssmak, det smakar liksom inte som det de påstår sig ska smaka. De är något helt annat, men jag vet inte riktigt vad.

hårdbröd+jordnötssmör+jordgubbs & rabarbermarmelad= gott


hårdbröd, liksom havregryn och morötter gör alla maträtter nyttiga. Så är det.

Jag sittligger i min säng, dricker kaffe och läser jultidningar.



Men jag skyller på Helena, det var hon som började prata om att göra julgodis.

blev smått misshandlad på blodcentralen, och inser att jag har en störd förkärlek till blåmärken och skrubbsår. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det handlar om! Jag vet bara att jag får en inre tillfredställelse av att se sår på min kropp. Och, får jag tillägga, det är absolut inget sexuellt eller så att jag skadar mig själv. Jag bara gillar att ha blåmärken.