mohahaha
Och idag tog jag o pappsen en sväng till Dorros second-handställe (med det glamorösa namnet "Ratboa"), och det första jag ser är just en sån väska...... till den mycket överkomliga priset 45 kronor. Victory!
Så mitt budskap idag kära vänner: våga vägra Traderapriser! Allt som krävs är lite tålamod och engagemang.
Enda problemet är nu att pappa verkar tro att väskan är hans, bara för att han la ut pengarna för den..... illa
turista hemma (nästan)
Häromdagen turistade jag och en vän i Strömsund, det blev billigt godis, pizza och en ragg genom "centrum." Och naturligtvis en tripp till Öhn och Beppe Wolgers museum, det är nog ett av mina favoritställen, jag blir väldigt norrlandsromantisk när jag är där. Ni vet, jag får lust att ge upp min etta med alkov och bli någon slags bondmora/loppisförsäljare i nån jämtländsk by (Förövrigt måste jag säga att Jämtland är tio gånger så mycket finare än vad Västerbotten någonsin är, och det blåser inte!) .
Beppe gjorde nästan det, han var tvungen att flytta till Öhn efter ett besök där, så förälskad blev han i stället. Fast sen måste man sansa sig, då inser man hur jäkla tråkigt Strömsund verkar vara. Så jag vette tusan vart jag ska flytta för att få allt det jag vill ha.....
Men hursom helst är Öhn värt ett besök om man har lite tid att avvara.
semester
Jag dröjde kvar i sängen imorse, tog mig segt upp. Orkade nästan inget.
Kanske är det all duktighet som tar ut sin rätt nu, man kan inte bli hur uppskrytt som helst. Sen får man betala för det
Det har varit så bra, promenixer med hundälsklingen, god mat, en bebis, turistande i Strömsund med fin kompis.
Eller så är det pms-helvetet som spökar igen, så jävla jobbigt! Jag vet inte om ni kan förstå, att jag har det så bra men ändå sitter här med tårar bakom ögonen.
livet på landet
Vi är äckligt präktiga den här veckan, pappa röker älgkött idag och imorgon blir det skinkornas tur. Samtidigt håller han på att bygga en ny hundgård åt älsklings-Moppa, med en fönsterförsedd koja. Jag plockade in jordgubbar och smultron till lunchen idag, och har dragit ut ett recept på rabarbermarmelad med ingefära. På söndag ska jag och pappsen baka tunnbröd hos farmorofarfar.
I förrgår kammade vi ur Moppas päls, hon är lapphund/samojed, hon har MYCKET päls. Det verkar sitta hårdare än andra hundars vinterpäls, jag tror att man skulle kunnat sticka en tröja av överskottet. Faktum är att när jag sa det till farmor, berättade hon att när de hade lapphund för länge sen (som också hette Moppa) hade hon fått rådet att blanda pälsen med fårull för att det skulle göra garnet tåligare. Nog kan man säga att det var ett annat samhälle, vem skulle göra det idag?
och under tiden har mamma dragit in kosingarna på sitt sommarjobb....
I väntan på "The Hobbit"
Mer sex?!
Klassfest, hiss eller diss?
man får vara arg
på tal om sexandet
Boken i sig är väldigt underhållande, hon har skrivit ihop med Neil Strauss som också ligger bakom The Dirt som jag skrivit om tidigare, och iefterhand tycker jag att det är det som är lite läskigt. Jag läser den som det vore fiktion, men det är det ju inte. Jag har svårt att ta till mig knarket och knullandet, för jag tar det inte riktigt på allvar. Jag tror inte att hennes liv varit riktigt så underhållande som Strauss får det till att vara.... och det lämnar en viss bitter eftersmak.
Jag känner att jag vill varken vara den som föraktar en person som jobbar inom den här industrin, men jag vill inte heller se den personen som ett offer, jag skulle själv aldrig vilja att folk såg mig som ett offer för omständigheter. Men samtidigt har jag svårt att bara köpa Jennas historia rakt av, jag tycker att de har gjort det lite för enkelt för sig själva i ambitionen att göra det roligt att läsa. Men visst, den är rolig att läsa..
Överfallsvåldtäkt i Umeå
Varför ska jag behöva känna mig som ett offer innan jag ens varit med om något. Är det för att jag känner att jag bara är en skogspromenad eller ett krogragg ifrån att vara en i statistiken. Visst vet ni att egentligen är det större sanolikhet att en man blir utsatt för våld utomhus än en kvinna, män blir slagna utomhus, kvinnor blir slagna inomhus, och ändå är det jag som ser mig över axeln när jag är på väg hem. Jag tvivlar starkt på att det finns någon man i Umeå som är tveksam till att befinna sig ensam, utomhus i Umeå en lördagkväll. Det är så jäkla bittert! Jag vill ju också kunna göra precis vad jag vill, och få känna mig trygg och fri.
Jag behövde bara ventilera lite.
