eftersnacket

efter att jag blev hög på blodomloppet så behövde jag en ny utmaning: jag fann Salomon Trailrunning Umeå, ett lopp som skulle gå i september. Jag anmälde mig snabbt som tusan utan att ha nån aning om vad det var. Ett terränglopp, jaja, det går väl längs ett elljussår.

Sen blev det sommar, jobb, möhippa, bröllop, bärplockning men inte så mycket springa. Förra helgen kunde jag nästan inte somna i oro över detta jäkla val, höll på att ångra mig. Som tur är hade jag hunnit snacka om det tidigt på sommaren, och även fått en annan att anmäla sig. Så av ren heder var jag ju tvungen att fullfölja. Jäkla tur. Det är sånt här som gör en till en gladare och mer rakryggad person. Alltså jag menar inte just löpningen, men att göra saker som är lite över ens förmåga är jäkligt nyttigt.



annars:
om jag ska förtsätta med lopp måste jag lära mig att börja i eget tempo. Jag startar alldeles för fort, vill ju så gärna hänga på de andra! Men den första kilometern förstör alltid min andra kilometer, då jag mer går än springer. Fan va det svider!


terränglopp är jobbigt, men roligt. Det är min sorts miljö. Hatar landsväg och asfalterade cykelvägar, då skiter jag hellre i det.


behöver motionärer verkligen gainomax? Min observationen av den drycken är en gammal bekant som drack de varje dag, och blev tjockare o tjockare trots konditionsträning.



Kommentarer
Postat av: Mor

Jag kan tänka mej att orsaken till att du startar i ett "rasande tempo" är att DU ALLTID HAR VARIT EN DÅLIG FÖRLORARE..... Eller hur?



Puss!

2011-09-02 @ 19:11:33
Postat av: Jannice

Det kan du ge dig fan på att jag är! =)

2011-09-02 @ 19:19:08
URL: http://mainstreamalternativ.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0