mainstreamalternativ

I tisdags erkände jag för Maja att jag inte sett den svenska finalen, hon blev chockad, det är nog jag också egentligen. Jag kan inte ens minnas vad jag gjorde istället? Faktum är att jag inte såg någon av delfinalerna. Världen är ur led, som man säger om man är lite pretto.


Världen blev ännu mer ur sin led när Sara breakade nyheten att mina vänner i Sundsvall dumpar mig detta eurovisionår för att istället se Black Sabbath (men man måste uppskatta ytterligheterna.) Jag har gått igenom alla faser av sorg, förnekelse, ilska, acceptans. Det blir en eurovision på Mariehemsvägen, tur att jag har en bra back-up plan. =)

Det blir en helt ny eurovisionhelg, men samma dåliga låtar och samma crappiga skämt på knakig engelska. Same same but different. Jag antar att traditioner är till för att göras om.